Utmattningssyndrom
Alla har vi hört talas om den där berömda väggen. Man springer in i den och så kraschar man.
Det gjorde även jag. Jag borde ha dragit i handbromsen för längesen men med en jävligt dum envishet så kämpade jag på, alldeles för länge.
Jag har många gånger tänkt att det är min blodbrist som gör att jag är trött, det är blodbristen som gör att jag ständigt har ont i huvudet. Blodbristen gör att tålamodet försvinner och jag blir sur och tvär.
Jag har kanske sovit lite för lite eftersom jag varit ute en del med kompisar osv på helgerna.
Jag sover illa för att barnen vaknar. Japp, jag har två huliganer. En som går i skolan och en som går i förskolan. Och så är jag ensamstående.
Men jag skulle ha lyssnat på kroppen.
Jag var på jobbet den där dagen, tröttheten kom och gjorde en knockout. Jag blev illamående och fick gå och kräkas. Åkte hem och sov hela dagen och trodde att det var magsjuka men nej. Åkte tillbaka till jobbet dagen efter och bryter ihop efter en kvart. Det är sällan jag gråter. Jag är ju stark som en oxe och klarar mig alltid! Fick bra hjälp av mina kollegor och vi bestämde tillsammans att jag skulle vara kvar hela dagen men göra annat och slippa det stora ansvaret som jag alltid annars har. Dagen gick och min kropp skrek efter lugn och ro och sömn. Jag sjukanmälde mig innan jag gick hem för dagen och sa att jag mådde skit.
Ringde vårdcentralen och fick en tid där dagen efter och min chef kontaktade företagshälsovården.
På vårdcenralen fick jag träffa en kvinnlig läkare i min egen ålder, skönt tänkte jag. Hon borde nog förstå mig. Jag blev sjukskriven en vecka för stressreaktion. Jag fick alltså ingen som helst hjälp av henne. Tycker synd om de personer som måste möta denna läkare. Totalt oförstående.
Mitt hopp gick till företagshälsovården. Det var kö på flera veckor till läkaren men med hjälpsamma människor som insåg hur risig jag var så klämde de in mig ändå. Världens bästa läkare mötte mig där som har fångat upp mig riktigt bra!
Hos företagshälsovården träffar jag även en beteendevetare, en äldre kvinna men ack så klok och skicklig på det hon gör. Där kan jag skratta, gråta vara hysterisk och få en del bra tips.
Är så tacksam att min chef beviljar mig alla tider jag får där, vet inte vad jag skulle göra utan teamet på företagshälsovården.
Nu har jag varit hemma i över en månad och det går åt rätt håll.
Det gjorde även jag. Jag borde ha dragit i handbromsen för längesen men med en jävligt dum envishet så kämpade jag på, alldeles för länge.
Jag har många gånger tänkt att det är min blodbrist som gör att jag är trött, det är blodbristen som gör att jag ständigt har ont i huvudet. Blodbristen gör att tålamodet försvinner och jag blir sur och tvär.
Jag har kanske sovit lite för lite eftersom jag varit ute en del med kompisar osv på helgerna.
Jag sover illa för att barnen vaknar. Japp, jag har två huliganer. En som går i skolan och en som går i förskolan. Och så är jag ensamstående.
Men jag skulle ha lyssnat på kroppen.
Jag var på jobbet den där dagen, tröttheten kom och gjorde en knockout. Jag blev illamående och fick gå och kräkas. Åkte hem och sov hela dagen och trodde att det var magsjuka men nej. Åkte tillbaka till jobbet dagen efter och bryter ihop efter en kvart. Det är sällan jag gråter. Jag är ju stark som en oxe och klarar mig alltid! Fick bra hjälp av mina kollegor och vi bestämde tillsammans att jag skulle vara kvar hela dagen men göra annat och slippa det stora ansvaret som jag alltid annars har. Dagen gick och min kropp skrek efter lugn och ro och sömn. Jag sjukanmälde mig innan jag gick hem för dagen och sa att jag mådde skit.
Ringde vårdcentralen och fick en tid där dagen efter och min chef kontaktade företagshälsovården.
På vårdcenralen fick jag träffa en kvinnlig läkare i min egen ålder, skönt tänkte jag. Hon borde nog förstå mig. Jag blev sjukskriven en vecka för stressreaktion. Jag fick alltså ingen som helst hjälp av henne. Tycker synd om de personer som måste möta denna läkare. Totalt oförstående.
Mitt hopp gick till företagshälsovården. Det var kö på flera veckor till läkaren men med hjälpsamma människor som insåg hur risig jag var så klämde de in mig ändå. Världens bästa läkare mötte mig där som har fångat upp mig riktigt bra!
Hos företagshälsovården träffar jag även en beteendevetare, en äldre kvinna men ack så klok och skicklig på det hon gör. Där kan jag skratta, gråta vara hysterisk och få en del bra tips.
Är så tacksam att min chef beviljar mig alla tider jag får där, vet inte vad jag skulle göra utan teamet på företagshälsovården.
Nu har jag varit hemma i över en månad och det går åt rätt håll.