Ständig följeslagare

Känner att det kanske mest varit dystert här just nu då jag är inne på ett par dagar med taskigt mående. Livet är ju inte bara elände. 
Något som fått mig att må bättre är beslutet om att ta hem en katt. Jag äger inte katten än men kommer så småningom att göra det. 

Sagt och gjort, jag tog hem en katt. En söt hona på 1,5år som de andra katterna inte var så snäll emot. En liten rädd krake som mest låg och tryckte lite här och där i början men smet upp i sängen hos mig på nätterna. 
Tänkte många gånger i början "va fan har jag gett mig in på"... Idag är hon min följeslagare. Hon är med mig överallt här hemma, jag får inte ens gå på toa ifred. 
Har man varit iväg så kommer hon utspringande i hallen och jamar så fort man öppnar dörren. Hon jamar när man pratar med henne och kommer springande när man ropar på henne och så delar vi kudde på nätterna om hon inte kryper ner under täcket och vilar huvudet på min arm. 

Ibland blir hon nästan jobbig för att hon är så social och på men å andra sidan, jag behöver henne. Hon ser till att jag faktiskt många gånger sätter mig ner och inte gör någonting förutom och kelar med henne. 
Och barnen,,, hon älskar barnen lika mycket som dom älskar henne. Det är ofta hon smiter in till dom och kollar på när dom leker eller sover i fotändan vid deras fötter. 

Tänk att en liten katt kan skänka så mycket lugn och glädje.❤️ 
Allmänt, Djur, Livet | |
Upp